- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
181

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Johan hos oss. Vi behöver gudskelov icke så mycket tänka
på pengarna. Trädgården går bra. I värsta fall kan vi
ha Johan hos oss utan understöd, eller hur, Anna?»

Han såg frågande på hustrun.

»Det begriper du bäst», svarade denna tungt. Hon
hade för länge sedan förstått, att det icke fanns något
annat att göra än att låta fröken Bjurcrona få Johan.
Men hon visste också, att mannen skulle göra segare
motstånd. Hon kände till hans sätt att tala, när han icke ville
ge med sig. Och nu stoppade han dessutom en ny pipa.

»Nej, pengarna bryr vi oss icke om», upprepade
mannen. »Det enda är det, att vi lärt oss hålla av Johan. Han
är en rask och duktig pojke. Flink till att förstå är han
också. Stor är han icke för sina år, men han kan växa
i kläderna med tiden.»

Han tände pipan och började bolma.

»Ja, vad säger du själv, Anna?» vädjade han till
hustrun. »Du sitter och moltiger och låter mig ensam svara
fröken. Hur skulle det vara, om vi lät pojken själv
avgöra ?»

»Nej —* nej!» ropade fru Hansson till. Det var rent
instinktivt från hennes sida och hon skämdes över det,
när hon såg hur Sigrid började le.

»Varför inte det?» frågade mannen. »Vill Johan gå
med fröken, kan ingen hjälpa det, och vill han inte så är
det bra för oss. Jag tycker vi skall fråga honom. Han
är karl nog att veta vad han vill.»

Mannen reste sig upp. Han gick fram till hustrun och
klappade henne på axeln.

»Var inte rädd du, mor! Johan vet vad han vill.»

Det skulle vara en tröst för hustrun. Det blev
motsatsen. Fru Hansson visste bättre än mannen vad Johan
ville. Hon hade icke glömt den gången, när Johan räckte
rosorna åt fröken. Det var både beundran och kärlek i
den blicken. En sådan blick hade fru Hansson aldrig fått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free