- Project Runeberg -  Sigrid Persdotter Bjurcrona. En släktroman /
192

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade svårt att vänta längre och de voro också glada, om
han for, för vädret var verkligen rysligt därnere den
tiden på året.

»Fröken vill kanske vara så god och skriva omgående,
så få vi veta, om det passar och hur det är med skjuts
och tocke där ...»

Mer kunde icke Sigrid läsa. Tår efter tår föll på
brevet. Äntligen! Äntligen!

Hon måste upp och gå. Den mulna marsmorgonen blev
mycket klarare, tyckte hon.

Han kommer! Han kommer! jublade det inom henne.
Än en gång läste hon brevet.

Stackars Johan, som var så klen! Och hur hade han
icke kämpat sin ensamma, stora strid. Hon begrep
honom. Han hade icke velat såra dem genom att säga, att
han ville resa bort från dem. Han var bunden med
många tusen band vid dem. Han hade icke velat slita
dem därför att han insåg, att han skulle göra dem ont.
I stället begravde han sin önskan i sitt hjärta, där den låg
och gjorde honom själv ont.

Sigrid förstod honom så gott. Att begrava i sitt hjärta
sin önskan, sin kärlek, det gör ont, mycket ont. Det var
därför han blivit tyst och sluten. Åh, huru väl hon
förstod honom. Hostan var otäck, men det skulle nog bli
bra på Bjurnäs. Tänk, att han kom till slut!

Hon ringde genast till Torsell och berättade nyheten.
Han tog den mycket lugnt, eftersom han redan fått
Hanssons brev. Han hade just tänkt ringa själv till Bjurnäs.
Han kunde icke låta bli att reta henne genom att fråga
i telefon hur det skulle gå, om han nu sade nej.

»Ja, men det gör icke häradshövdingen», sade Sigrid
ivrigt. »Det vet jag. Då hade ni aldrig skrivit ett så
pass välvilligt brev angående mig till Hanssons, som jag
hade med mig.»

»Kanske inte», hördes den sardoniska rösten svara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/desigrid/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free