Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick ont i ögonen där han stod på förstukvisten till
flygeln och såg hur fröken steg i släden.
Lika grant var det att se henne komma tillbaka frampå
förmiddagen med sina gäster. Så många av folket, som
hade tid och tillfälle, lågo i fönstren eller stodo avsides
på gårdsplanen för att se hur underbarnet såg ut som
skulle ha det så fint uppe i gården efter vad ryktet
förmälde. Vid frökens sida satt verkligen en pys. Han var
röd om kinderna och hade blå ögon, men vad han såg
ynklig och mager ut. Han riktigt drunknade i den stora
vargskinnspälsen. Mitt emot dem satt en bredaxlad man
i ytterrock och skinnluva. Vad kunde det nu vara för
en? Fröken hade bara talat om en gäst, och här kommo
två.
Det var köksan, som gjorde denna riktiga anmärkning
för sig själv, där hon stod i fönstret.
I ivern att hämta Johan hade Sigrid glömt bort att
tala om Hansson.
Eva kom ut på trappan och neg och tog emot. Johans
ögon stodo vidöppna av förvåning. Något sådant hade
han aldrig tänkt sig. Ett riktigt slott med torn och
tinnar alldeles som i sagoböckerna. Han kunde nätt och
jämnt förmås att stiga ur. Han drömde. Han var rädd
att vakna.
Hansson tog det mera lugnt. Jaha, det såg solitt och
gott ut. Järnräcket på trappan var gammalt och ärgigt,
och stenarna spruckna och slitna, men annars såg det icke
dåligt ut. Alléträden voro bra, men kunde nog behöva
skäras ned ett stycke. Där blev nog mörkt på sommaren
annars. Alla måste skratta, när Johan till sist steg ur och
fick lov att ta upp den stora pälsen för att kunna gå
uppför trappan. Solen brände på ordentligt, snökristallerna
gnistrade och bjällrorna klingade, när hästarna frustade
till. Det var längesedan det hörts skratt och bjällerklang
på Bj urnäs gård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
