Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke heller är detta bref till Korintierna det enda, som framhåller
kärleken såsom det största af allt. Kristendomens källskrifter
öfwerensstämma alla i denna punkt. Petrus säger: “Framför allt hafwen en
brinnande kärlek inbördes“. Ja, framför allt!
Johannes gär ännu längre. Han säger: “Gud är kärlek“. Wi
erinra oss äfwen den djupsinniga anmärkningen af wår apostel på ett
annat ställe: “Kärleken är lagens fullbordan“. Har du någonsin tänkt
på, hwad han menade med de orden?
Den tiden arbetade människorna på att winna himmelen genom att
hålla de tio budorden samt de ett hundra tio särskilda stadgarne, hwilka
de pressat ut af dessa bud eller sjelfwa tillagt. Men Kristus och efter
honom Paulus sade: Se här en enklare wäg. Om I iakttagen blott en
enda sak, skolen I dermed uppfylla de andra ett hundra tio buden utan att
behöfwa ens tänka derpå. Om I älsken, så fullborden I omedwetet
hela lagen.
Lätt är inse, att det är så. Tag ett af de tio buden, t. ex. det
första: “Du skall inga andra gudar hafwa före mig“. Om en människa
älskar Gud, behöfwer man icke ens säga henne detta buds innehåll. Hon
håller det omedwetet. Icke kan det komma i fråga, att hon sätter någon
annan framför den hon älskar. Så är kärleken detta buds fullbordan.
Likaså med det andra budet: “Du skall icke missbruka din Guds namn“.
Skulle hon ens tänka på att missbruka den Gudens namn, hwilken hon
älskade? Likaså med det tredje: “Tänk på, att du helgar hwilodagen“.
Icke skulle det budet behöfwa ens sägas henne, om hon älskade Gud.
Skulle hon icke wara alltför glad att hafwa en dag af de sju att odeladt
egna åt föremålet för sin kärlek? Si, så skulle kärleken uppfylla alla
buden, som röra Gud. Men likaså skulle han uppfylla alla de öfriga
buden i lagen. Om någon werkligt älskade människorna, icke skulle det
ens falla dig in att säga honom det han borde hedra fader och moder.
Han kunde icke göra annat. Och rent af förwändt skulle det wara att
säga honom, att han icke skulle dräpa. Och du skulle endast förolämpa
honom, om du ens antydde, att han icke borde stjäla. Huru kunde han
stjäla från dem, som han älskade? Öfwerflödigt skulle det ock wara att bedja
honom icke bära falskt wittnesbörd mot sin nästa. Om han älskade nästan,
skulle det wara det sista han skulle göra. Aldrig skulle du ens drömma
om att förmana honom att icke begära det, som tillhörde hans nästa.
Hellre skulle han se, att hans nästa egde den ifrågawarande saken, än
att han egde henne sjelf. Se, på det sättet är kärleken lagens fullbordan.
Kärleken är regeln för alla reglers uppfyllande, det nya budet genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
