Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vid min ankomst till Kanton, berättar M. de Monoourant,
träffade jag icke hoppo eller tullmandarinen, hvilken ensam har
att göra med främlingar, emedan han begifvit sig bort från staden
för att lyckönska vice konungen på hans födelsedag. Lyckligtvis
anlände han följande dag, och jag gjorde honom då min visit,
hvarvid han mottog mig särdeles väl och bjöd mig på »te å la
tartare», d. v. s. te tillredt med mjölk, hvilket anses som en
särskild hedersbevisning. Under detta besök ledsagades jag af pater
Pierre de Gd ville, generalprokurator för de franska jesuiternas
mission, af hvars sällskap jag hade särdeles stor nytta. Hoppo
lofvade mig mångt och mycket samt gaf mig tillåtelse att
medföra en lots och taga ombord alla förfriskningar, som jag ansåg
behöfliga. Detta lät jag ej säga mig två gånger, utan träffade
genast mina förberedelser, så fort jag återvändt till det hus, där jag
tagit in, och som ägdes af Linkoa och Ankoa, de förnämsta
köpmännen i staden. Sedan dessa skaffat mig två båtar, hvilka jag
lastade med lifsmedel, afreste jag d. 25 febr. på morgonen från
Kanton med den nämnda lotsen och hans tolk; dess förinnan hade
jag hyrt ett hus i staden och gifvit befallning, att det skulle
ställas i ordning under min frånvaro. Då vi nalkades Bocca
Tigris, mötte vi några tjufbåtar, hvilka förorsakade en sådan
förskräckelse hos kineserna i de båda båtar, som jag medförde för att
bogsera oss, att de började kasta loss för att vända om och söka
skydd vid närmaste land. Sedan tolken, som befann sig i min
båt, yppat deras afsikt, lossade jag några skott öfver deras
huf-vuden för att skrämma dem. Detta återförde dem till besinning,
och då de sågo, att jag hade vapen, fortsatte de färden i mitt
sällskap, men för säkerhets skull lät jag ett par beväpnade
matroser gå ombord i hvardera båten. Tjufvarne åter togo genast
till flykten vid dessa förberedelser och begåfvo sig till kastellet
vid Bocca Tigris.
Följande dag, den 26, hade jag ett nytt äfventyr med våra
kinesiska pultroner. Då de vid ankomsten till Lintin icke sågo
fartyget, som låg för ankar söder om denna ö, så ville de på inga
villkor fara längre, i det de inbillade sig, att jag ämnade bortföra
dem, och föregåfvo, att de aldrig brukat gå så långt ut mot öppna
hafvet. Slutligen blef jag tvungen att använda våld, hvilket var
förenadt med mycket besvär, ty så fort jag var färdig med den
ena, måste jag åter börja med den andra, och utan hjälp af det
manskap, som jag satt ombord hos dem, hade det aldrig tagit
någon ända. Jag skulle ej ha omnämnt dessa obetydliga
händelser, om jag ej velat från början ge ett begrepp om kinesernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
