Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vår brådstörtade afresa från Frankrike och steriliteten på Ile de
Sercq hindrat oss att anskaffa.»
Den hemlighetsfullhet, hvarmed denne resande omgifvit
af-gångsorten och skeppets namn, har bidragit att göra hans
berättelse misstänkt — Burney ifrågasätter, huruvida ej hela resan är
fingerad1 — men om vi jämföra det ofvan anförda med M. Le
Gentils uppgifter och hvad han ytterligare om sin färd har att
berätta, så blir det uppenbart, att det var med M. Bourdas’ skepp
»le Vainqueur», som resan anträddes, och anledningen till
mystifikationen är alltså lätt insedd.
Fartyget anlände d. 16 sept. till Tenerife, men vågade ej
an-löpa hufvudorten, Santa Cruz, emedan den spanska guvernören
därstädes nyss från Madrid erhållit order att lägga beslag på alla
franska fartyg, som misstänktes vara destinerade till Peru;
befäl-hafvaren i Orotäva, där man ankrade, visade sig dock ej så sträng,
utan nöjde sig med fransmännens förklaring, att de skulle gå till
Guinea för att hämta svarta slafvar — »jag förstår, yttrade han
skämtsamt under förhöret om destinationsorten, ni ämna er till
Guinea de los Blancos». Man fortsatte sedan till II ha Grande, det
enda ställe som fransmännen med trygghet kunde besöka i
Brasilien, där plundringen af Rio de Janeiro några år tidigare var
i friskt minne.
Från Ilha Grande afseglade man d. 29 dec. — dittills hade
man, säger M. Le Gentil, endast plockat rosor; nu skulle man
också få känna på törnena. Då, såsom förut nämnts, fartyget var
utrustadt i en engelsk besittning, hade man nödgats taga en
engelsk kapten, hvilken dock blott till namnet förde befälet, cch nära
hälften af besättningen utgjordes af engelsmän. Mellan dessa och
fransmännen inträffade oupphörliga slitningar, och då det faktiska
befälet tog parti för sina landsmän, beslöto engelsmännen att
hämnas: en komplott uppgjordes att döda de franska officerarne, kasta
de tyngsta varorna öfver bord och tvinga den engelska kaptenen
att öfvergå till sjöröfvareyrket. Tack vare den senares
hederlighet upptäcktes anslaget, ¿vars upphofsmän blefvo grundligt
straffade. Knappt var denna fara öfverstånden, förrän man höll på
att förlisa i en bukt på Eldslandet, som piloten — »förmodligen
emedan var närsynt», säger Le Gentil spetsigt — tagit för
inloppet till Le-Maire-sundet. Detta sund passerades sedan lyckligt,
1 »If such a voyage wa9 really made by euch a person» (A chronol. hi st.
Vol. 4, s. 508).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
