Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men alltid, när I kommen för att med
oemotståndlig makt fresta mig till dagdrifverier i skogen
— alltid fören I med er minnet af Diana — min
Diana.
År ha gått, år af kamp och lidelser, af svikna
illusioner, fåfäng sträfvan, men när jag drar undan
täckelset, som döljer det flydda, då, Diana, ser jag
dig åter lika frisk och kysk, lika öm och
jungfrulig, som när du första gången mötte mig i den
klara septembermorgonens sol vid den utblommade
vildrosbusken, inne i den gula, tysta skogen.
Du var sexton år, och jag var nitton.
Vid första blåa skymt af dagen smög du ur
bädden för att sedd af ingen följa mig till mina
jakter. Ormlikt som indianer smögo vi genom
skogens barrdoftande gångar, öfver hedarnas
ljung-blommande mark. Jag lärde dig skjuta orren i
flykten. Och stödd i oskuldsfull hängifvenhet mot
min arm, lyssnade du med halföppna läppar, som
visade tändernas pärlrad, till mina improviserade
dikter, födda af lyckan och stunden.
Tänk, Diana, om världen vetat, att den
välväxta, blonda lilla ungen, som nyss sluppit ur
pensionens häkle, dresserad i frihet följde en
nittonåring, yr som en lössläppt fåle, i skog och mark
för att jaga tjäder och orre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
