Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Men Håkan Jarl, han landar i sorg vid skär.
Till Torgerd Hörgabruden " han blotar där.
Ren nio söner han åt sin afgud gifvit,
Och hvarje gång på flykt hon hans ovän drifvit.
Nu står han åter sorgsen på blodadt skär:
En siste son jag äger, min Erling kär.
Dig, grymma, svär jag äfven den yngste gifva,
Men fosterlandet räddadt från skam skall blifva.
Och se! så mörkt det mulnar kring skär och ö
Och väldigt skummar vågen på vredgad sjö.
Ett hagelfall där födes; som sagan säger,
Hvart hagelkorn förvisso ett öre väger.
Nu sade Sigvald: Gudar oss stånda mot,
Här föga hjälper strida mot trolldoms hot.
Så afhugger han banden, som skeppen fästa
Och flykten syns den fege nu vilja fresta.
Vagn Åkeson väl ropar Jarl Sigvald till,
Men denne ej hans maning mer höra vill,
Sitt spjut sköt Vag då efter så skummet yrde,
Men träffade blott mannen, som satt och styrde.
Så Sigvald Jarl, förrädarn fick flykta hem.
Med honom följde drakar väl trettifem.
+ Torgerd Hörgabrud = en beryktad häksa, hvilkens
hjälp Håkan plägade åkalla i strid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
