- Project Runeberg -  Dikt och Drapa /
170

(1882) Author: Emil Wichmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170

ms AV

Irans högslätt, Hellas kuster, Tiberstränder, Erins ö,
Galliens, Germaniens skogar sett den sträfva, strida,

dö.

Men till samma stjärnehimmel som re’n på dess

vagga såg,

Hvart än Arjafolket lände, vände det sin blick och
håg,

Där sprang ljusets höga furste djärft ur natt och
skuggor fram

Och för honom i beundran böjde sig den stolta
stam.

Solens strids och segersaga straks de togo, tjuste,
vid:
Ljus i lifvet och naturen, mot alt mörker evig strid.
Aldrig tvifla om ock natten stundom skymmer so-
lens sken.
Ormuzd, Ormuzd är odödlig, segrar, herskar sist
allen.

Men en gnista ock af ljuset Gudar gömt hos jor-

disk ätt.

Hvem den äger kämpe modigt lifvet ut för ljusets
rätt.

Gnistan springer fram i striden, döden är blott skym-
ningsstund,

Då i lågor luttrad ande flyr med fröjd till stjärnors

rund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdrapa/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free