Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Han stod bland folkets tjusta hop,
Alain de Chartier,
Men Marguerite han endast såg
Så skön och älsklig le.
Då smälte sorgens vinterköld
I sångarns tjusta bröst,
Och där blef blomning, sol och vår
Och kärlek, hopp och tröst.
Så blef han skald och sjöng sin sång
Med hjärtat högt i brand.
Han sjöng, och tjusadt lyssnade
Hans franska fosterland.
Ej fanns så stolt en riddarborg,
Ej så en hydda arm,
Dit skaldens sång ej trängde in,
Så enkel, ren och varm.
Ty hjärtats oskuld han besjöng
I slapp, förvildad tid,
Sjöng mannaheder, kvinnotro
Och lugn och samvetsfrid.
Då lyssnade den sjuka tid
Och slog sig för sitt bröst.
Så djupt den kände sitt behof
Af ädla känslors tröst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
