Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Till Stockholm att hjälp förbida.
Sin sjuke höfding, sitt enda hopp,
De sårad ryckt från förföljarnes tropp
Och flykta så fram i kvida.
För fosterlandet hvar honde god
Gått man ur huse, med lif och blod
För unge herr Sten att strida.
Men herrarne sveko i farans stund.
I blod föll hjälten vid Bogesund
Och landet kom uti kvida.
Hvar blick till hans släde så sorgsen ser;
Sin fart de skynda alt mer och mer.
Ack! snart har han upphört att lida.
När månen så blek ur skyn ser ned,
Då stanna plötsligt de tysta led;
Stor blir deras sorg och kvida.
Kring bleke riddarn på blodig bår,
Den fattige vonden förtviflad står.
Väl var han ju boren att lida,
Men aldrig han kände en sorg så stor,
Fast danskarne dråpo båd” far och mor;
Sitt land han nu ser i kvida.
Dess ädlaste hjärta, som brann i glöd
För den ringes rätt och den armes nöd,
Det klappar ej mer vid hans sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
