- Project Runeberg -  Dikt och Drapa /
242

(1882) Author: Emil Wichmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242
Och hjälten stiger ödmjuk med hatt i hand,
Med dragen värja upp från den gula sand.
Guldkonungen, så högrest, så manligt skön,
Nu skyndar han att handla, sen först han hållit bön.

Så vänligt ser han an sina gossar blå,
Knappt femtontusen där de på stranden stå:
»En ringa skara stå vi på Tysklands strand,
Men Herran själf oss värnar med väldig hand".

Ty för Hans sak vi stånda nu här i kväll
Och för Hans sak vi lämnat de låga tjäll.
Hans strid vi vilja kämpa mot våld och list
Och hjälpa trykta bröder ur nöd och brist’,

Se! därför är vår Gud oss en borg, en hamn,
Så fram J, svenske gossar, J Jesu namn!
För tro och samvetsfrihet på Herrans bud,
Framåt mot röfvarhorder! med oss är Gud’.

Kanonerna de dundra, stolt smattrar fanfar,
Och tusenstämmigt jubel mot himlen drar,
De fria vågor brusa så gladt mot strand,

I storm går Herrans ande kring haf och land.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdrapa/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free