Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädare i Finland var, såsom redan af de Stedingkska brefven
framgått, generalen Karl Nathanael af Klercker, ännu tio år
äldre än Klingspor. I början af november uppkastades
visserligen inom svenska regeringen frågan om att Klingspor
borde begifva sig till Finland för att återtaga befälet, men saken
lämnades därhän J). Troligen fruktade man att Klingspor dock
icke vore rätte mannen att leda Finlands försvar. Att härtill
fordrades en mera energisk och tilltagsen person påpekar
äf-ven Stedingk för konungen, visserligen utan att särskildt
omnämna Klingspor. 1 det han uttalar förhoppningen att
konungen måtte finna goda befalhafvare, bedömer han Klercker och
sig själf — Stedingk var tvänne år yngre än Klingspor — i
följande ordalag: wGeneral Klercker är den bästa människa
under solen, modig, nitisk och klok, men han är gammal. Han
saknar krafter liksom jag själf, och i ett krig är aktiviteten alt
och den tillhör endast ungdomen och hälsan** 2).
Vid samma tidpunkt, då frågan huruvida Klingspor skulle
återvända till Finland eller icke lämnades oafgjord, uppstod
ryktet att kommandot i det förestående kriget skulle anförtros
åt den för tiden mest berömde af finske män, generalen,
friherre Gustaf Mauritz Armfelt.
Såsom få hade denne det gustavianska tidehvarfvets
lysande representant fått pröfva på svindlande lycka och bitter,
förödmjukande motgång. Utrustad med utomordentliga
natur-gåfvor, hvilkas värde dock genom hans lättsinne betydligt
förringades, hade Armfelt redan vid unga år — han var född år
1757 — lyckats förvärfva sig konung Gustaf HI:s
synnerliga gunst och förskaffa sig ett vidsträkt inflytande; sedermera,
under Gustaf IV Adolfs omyndighet, intrigerade han mot
förmyndareregeringen med den påföljd, att han dömdes till lifvets
och ärans förlust; han räddade sig dock genom att från Neapel,
där han var svenskt sändebud, fly öfver till Ryssland. Han
till-bragte därefter åtskilliga år i landsflykt, först i Kaluga, senare * *)
’) Generalstaben, Sveriges krig, I, 44.
*) Mémoires posthumes du comte de Stedingk, II, 442.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
