Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det berättas ock, att Löwenhielm vägrat mottaga en så
beskaffad fullmakt, och säkert är att han vid sin afresa till
Finland icke innehade någon dylik. Sålunda låg den slutliga
bestämmanderätten öfver arméns rörelser i Klingspors hand — en
mans, hvilkens lämplighet af alla sattes i tvifvel *).
Den 4 februari hade konungen faststält en instruktion för
öfverbefalhafvaren i Finland. Den var uppsatt i enlighet med
den hemliga beredningens förslag. Efter att hafva bestämt
storleken af den truppstyrka som skulle förläggas till Svartholm och
Sveaborg, förordnade konungen att resten at armén skulle
sändas till trakten af Tavastehus, med undantag af
Savolaksbriga-den, som borde samlas vid S:t Michel. Hufvudvikten skulle
fastas vid arméns räddning; för detta ändamål borde den i bästa
möjliga ordning retirera till Österbotten. Denna föreskrift
åtföljdes i instruktionen af ett tillägg: „Men ehuru Vi, såsom
förrbemält är, anser frälsningen af Armeen och fastningarnes
försäkrande böra blifva förnämsta ändamålet af
försvarsanstal-terne under påstående vinter, vänte Vi likväl att I så långt
möjeligt kan blifva, söken att den inträngande fienden hindra
och emotstå, samt icke förr än nöden påtränger, retraiten
företagen." I beredningens förslag finnes ingen stipulation af detta
slag, och ovisst har varit på hvems tillskyndan den sedan inflöt
i instruktionen *). Nu, då vi känna Gustaf Adolfs och
Arm-felts samtal om aftonen den 3 februari, och huru konungen då
fruktade att Klingspor i förtid skulle komma att retirera och’
måhända gifva sig, förefaller det troligt, att tillägget gjorts på
monarkens egen uttryckliga befallning. Gustaf Adolf fogade sig
i sina närmaste rådgifvares åsikt att armén borde dragas till-
J) Montgomery, Historia öfver kriget emellan Sverige och Ryssland
åren 1808 och 1809, Örebro 1842, sid. V, omtalar att Gustaf Adolf svarat
kanslipresidenten Ehrenheim, då denne gjort honom uppmärksam på
Klingspors olämplighet såsom Öfverbefalhafvare: „men Klingspor försvarar nog
Finland**. — Om denna historia äger någon grund, så bevisar åtminstone
Armfelts bref af den 5 februari att konungens värkliga tanke om mannen var
en helt annan.
s) Generalstaben, Sveriges krig II, 88.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
