Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
batteri uti direktion emot staden skjutes likvist ej därpå innan
särskilte ordres därom blifva gifne." l)
Inom fästningen berättades att den ryske generalen hotat
bränna Helsingfors och Åbo, om amiralen fortfarande besköte
staden, och att denna hotelse förmått Cronstedt att villfara
rys-sames begäran. Kapten Båth anmärker med anledning häraf
alldeles riktigt, att en sådan hotelse icke var annat än tomt prat, ty
om Helsingfors brändes, måste naturligtvis belägringen
upphäf-vas. Och ryssames förbindelse betydde häller ingenting, då
stadens omnäjd var den sämsta plats de gärna kunde välja för
sina batterier. „Man tvingade dem således att uppsöka ställen
där de på närmare håll och säkrare träffade oss.“ *) *) Hvad som
åtminstone är säkert, är ätt ryssarne alt framgent hadc ett trygt
vinterkvarter i Helsingfors. Kapten Wärnhjelm omtalar ock i
sin berättelse, med hvilken förtrytelse han och hans kamrater
efteråt sågo huru fiendens hufvudstyrka låg i Helsingfors,
fullständigt skyddad för fästningens kanoner. „Men det öfverdrifna
förtroende vi ägde för Amiral Cronstedt gjorde också att ingen
hvarken kunde eller ville ännu döma honom något till last.w
Då Suchtelen sålunda med sin första beskickning lyckligt
inledt underhandlingarna, fortsatte han dem utan uppehåll. Den
22 mars anlände ryska parlamentärer — Cronstedts
öfveradju-tant, major Liljensparre, nämner öfverste Anselm de Gibory
och den yngre grefve Suchtelen — både på för- och
eftermiddagen. Den förra gången gick amiralen emot dem på isen;
Liljensparre vill minnas att samtalet då ännu gälde Helsingfors
stads skonande. Om eftermiddagens beskickning skrifver han:
„På eftermiddagen ankommo samma parlamentairer, som
emot-togos af öfverste Jägerhorn och mig; de önskade åter ett samtal
med Commendanten med begäran att inkomma med förbundna
ögon för att, som de yttrade, ej besvära amiralen att gå så lång
väg. Jag återvände och inhemtade f. d. 8) v. amiralens ordres,
’) Asikkala kompanis journal.
*) Båth, Orsakerna o. s. v. sid. 30- 31.
*) Då Liljensparre skref denna berättelse hade konungen redan
fråntagit Cronstedt hans amiralsgrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
