Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi skola senare söka att klargöra de frågor hvilka
ovil-korligen uppställa sig för oss, då vi läsa dessa den ryske
öf-verbefälhafvarens hemliga meddelanden. Låtom oss nu först
betrakta de från Petersburg anlända orderna.
I sitt svar på Buxhövdens rapport af den 2 april, hvars
öfverbringare varit öfverste Anselm de Gibory, försäkrar
krigsministern, grefve Araktschejeff, att kejsaren varit ytterst belåten
med Buxhövdens åtgärder, men att åt dem icke skulle gifvas
någon uttrycklig stadfästelse — detta för att förbehålla sig
tillfälle att befalla öfverbefalhafvaren »bryta den ingångna
va-penhvilan om omständigheterna sådant fordrade". Brefvet
innehöll likväl några förhållningsregler. Oberoende af stilleståndet,
borde man utan uppehåll fortsätta med att uppföra batterier
på de kring fästningen liggande holmarna. Då Långöm och
de båda Svartöarna voro bemannade, skulle man meddela
kejsaren, huruvida lyssarne därstädes kunde hålla sig, äfven i det
fall att fienden med hela sin styrka begynte beskjuta dessa
holmar från hufvudfastningen — »ty man måste tänka och
frukta att han har sådant i sinnet." Kvinnor och barn finge
icke utsläppas från fästningen, och ännu strängare än förut
borde man vaka öfver att inga släptes in. Däremot skulle
man nog låta soldaterna från fästningen besöka staden, hvarest
man borde gifva dem penningar och brännvin och meddela
dem att krigsfångarna sändes till sina hem. De fientliga
offi-cerame finge så sällan som möjligt besöka Helsingfors, och
dem, som fingo tillåtelse att göra ett sådant besök, borde man
använda sig till nytta. De af svenskarne afträdda
befästningarna borde ovilkorligen förses med krut. Man kunde visserligen
medgifva fienden rätt att sända ett bud till Stockholm, men
budbäraren borde i hemlighet uppehållas, så att konungens svar
icke hunne anlända innan fästningen måste öfverlämnas.
Därjämte meddelades att vid samma tid 5 fempundiga mörsare
afsändts från Petersburg och skulle inträffa i Helsingfors sist
den 10/22 april; senare skulle ett liknande antal ytterligare sändas.
Slutligen öfverlämnades till grefve Buxhövdens afgörande huruvida
omständigheterna tilläte att dessa förhållningsregler iakttoges.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
