Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hade då planen att på egen hand fortsätta lästningens
försvar inom officerskåren öfvergifvits?
På samma gång Båth medgifver att subaltemofficerame
vid Adlercreutz’ regemente voro framstående i sitt yrke, säger
han att myteriplanen likväl hos dem stötte på motstånd,
hvar-jämte naturligtvis äfven detta regementes högre officerare
af-gjordt opponerade sig mot densamma. Regementets ståndpunkt
i saken var så mycket viktigare, som den egentliga
»sjöfast-ningen", Gustafssvärd, var i en af deras bataljoners händer,
„hvars chef, oaktadt ett ståteligt renomée" — Båth afser
major Fredrik Stjemvall —’ „med skäl troddes ej älska detta
dristiga företag*. Då Wämhjelm, hvilken ju äfven tillhörde
Adlercreutzame, i sin berättelse berör frågan hvarför icke
konventionen bröts, kunna vi af den samma sluta oss till hvilka
synpunkter som invärkat på regementets officerskår.
Också enligt hans framställning ökades missnöjet med
konventionen därigenom, att fienden begagnade stilleståndet till
att uppfora nya batterier på Båkholmen, Kaltholmen,
Ulrikas-borg etc. Inom garnisonen höllos, berättar han, sedan den
första häpenheten lagt sig, „ åtskilliga sammankomster, till
öf-verläggningar om några medel ännu vore öfrige till frälsning
från det öde som så grymt nesligt hotade oss. Åtskillige
planer uppgjordes: men då de trenne ofta nemda holmarna
(Långörn, Väster Svartö och Lilla öster Svartö) redan voro i
fiendens händer, utgjorde detta förnämsta hindret, hvarföre ingen
plan fans antagelig." Ett annat hinder voro sjukhusen, ty om
konventionen bröts, råkade de sjuka och deras vårdare i fara,
då de afträdda holmarna måste återtagas med storm, hvilket
äfven skulle medföra en betydlig manspillan för den
otillräckliga garnisonen å Sveaborg. Måhända hade man dock, menar
Wärnhjelm, skridit till någon åtgärd, om 1795 års krigsartiklar
ännu befunnit sig vid gällande kraft. I dem förordnades att, om
en fästningskommendant vill kapitulera, befälet öfvergår i
händerna på den af hans under ordnade, hvilken är beredd att
fortsätta försvaret. Men denna bestämning hade år 1798 blifvit
upphäfd, och hvarje opposition mot amiral Cronstedt var sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
