Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller rättare sagdt största delen af dem — begifva sig till sina
hemorter. De svenska soldaterna kvarhöllos som krigsfångar:
af officerarne tillätos några, men ingalunda alla, att antingen
redan då eller något senare begifva sig öfver till Sverge.
Kapten Aminoff, hvilken jämte sitt kompani var en af de
törsta som tågade ut, utropar i sina anteckningar: „den 3 maj
om morgonen var den ohyggligaste dag jag öfverlefvat."
Underrättelsen om slaget vid Siikajoki hade måhända redan nått
Helsingfors, ty han fortsätter, talande särskildt om sitt eget
regemente: Mdertill kommer, att vi ifrån början blifvit skilde
ifrån vår älskade, vördade och alltid saknade Chef, Herr
öf-verste Adlercreutz, under hvars befäl vi trott oss kunna blifva
alt hvad hedrande kan nemnas, men aldrig krigsfångar, att
veta honom skörda lagrar, där hvarest hans regemente säkert
skulle gjort sig förtjent af sin konungs nåd, sitt fäderneslands
tacksamhet, och hedern att få strida under en sådan Chef".––-
Kapten Båth åter skildrar afskedsstundens nesa och
bitterhet i följande ord: „Jag hade den olyckan att se Garnizo-
nen sträcka gevär. Jag läste i allas ansigten förtviflan; utan
att hafva varit till dylikt vitne kan man ej göra sig målning
af denna rörande scen — De samma som nyss med
lättsinnighet betraktat alt —ja till och med de samma hvilkas
oför-stånd och feghet varit orsaken dertill — hade i detta ögonblick,
hämnat sina misstag med sitt egit blod, om något hopp om
framgång och någon plan dertill kunnat gifvas — Sådant är
menniskohjärtat**. —
Båth nämner att i änkedrottningens regemente uppstått
oro, och Durietz säger därom: „H. M. Enke-Drottningens
Lif-regemente var det sista som marcherade utur fästningen.
Förtviflan och sorg voro målade i mängdens ansigten. Det var
för mig den svåraste .dag jag öfverlefvat: måtte jag aldrig
öfverlefva en dylik! Den öfvergår all föreställning. Alla greto,
befäl, manskap och hustrur; förbannelser och skällsord öfver
Amiralen och Konseljen utropades under ett högt tjutande af
både soldater, hustrur och barn. Amiralen hade från
högvakten aftonen förut fått 6 Korporaler till sin Sauve Garde: huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
