Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupt inne i Ryssland, och troligen hade icke ens alla erhållit
del af stämningen.
Vid krigshofrätten blef sakens behandling endast
påbe-gynt, och någon ny dom fäldes därstädes aldrig. I en
skrif-velse af den 17 januari 1811 förordnade nämligen regeringen
att, sedan Rysslands kejsare förklarat sig uppfatta fredsfördraget
i Fredrikshamn sålunda, att det skyddade de för Sveaborgs
kapitulation anklagade för hvarje rättegång och ansvar,
klagomålet skulle lämnas därhän; likväl skulle de anklagade bevaras
rätt att, om de så önskade, inför svensk domstol söka bevisa
sin oskuld. Redan följande dag inlämnades till krigshofrätten
en försvarsskrifvelse af amiral Cronstedt, daterad den 17
december 1810. Den utkom snart från trycket och var, såsom
företalet visar, redan från början afsedd lika mycket för all
mänheten som för krigshofrätten.
Grundtanken i denna skrift är densamma, med hvars
tillhjälp amiralen öfvertygade krigskonseljen och hvilken han i
sin rapport af den 7 april framstälde för konungen, samt i
sin kungörelse af den 1 maj för besättningen å Sveaborg.
Bristen på krut skulle, om man fortsatt med skjutandet,
ovil-korligen redan vid medlet af april tvungit till dagtingan;
konventionen bevarade åtminstone möjligheten till räddning.
Cronstedt medger att vilkoren, särskildt afträdandet af de tre
holmarna till fienden, voro betänkliga, men försvarar sig med att
bestämmandet af dessa vilkor icke låg i hans makt. Föröfrigt
söker han framställa fästningens förmåga af motstånd mot ett
från landsidan inträffande anfall såsom synnerligen ringa och
vill icke erkänna att Sveaborgs kapitulation i nämvärd mån
invärkat på krigets slutliga utgång.
Dessa påståenden förblefvo icke länge obesvarade; redan
i mars månad samma år offentliggjorde von Döbeln en broskyr,
i hvilken han visade huru vrångt och vilseledande Sveaborgs
förre kommendant framstält förhållandena. Enligt Döbelns
åsikt — och han stöder den med hänvisningar till
krigsvetenskapens resultat och med en jämförelse mellan Sveaborg samt
Frankrikes och Belgiens största fästningar — hade Ehrensvärd bygt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
