Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ler, hvilka öfverskyla sin medelmåttighet genom en tvärsäker
ton, ett högdraget uppträdande och ett tillgjordt nit.
Herr Cronstedt, liksom så mången annan, bedrog sig på
öfverstens förtjänster och trodde sig i honom finna den man
han behöfde. Jägerhorn åter, förtjust öfver sin chefs förtroende,
använde alla medel som stodo honom till buds för att komma
denna gryende gunst att utvecklas. Och han underlät icke
häller att begagna sig däraf på ett sätt som tillfredsstälde hans
ambition, hans politiska åskådningssätt och, rent ut sagdt, en
viss motvilja mot blodsutgjutelse."
Sedan skildrar Rehbinder Jägerhoms förfarande: „Han
började med att försöka intala den stackars amiralen att
fästningen icke kunde hålla stånd till maj, ifall icke hjälp sjöledes
anlände. För detta ändamål vann han på sin sida
artillerichefen, en inskränkt och veklig person" — läsaren påminner
sig att det är fråga om major Hjärne — „hvilken mer tykte
om att promenera omkring i sin kammare iklädd schlafrock
och tofflor än föra krig på en usel klippa. Han försäkrade
således att krutet icke skulle förslå ända till dess att
återställandet af kommunikationerna sjövägen möjliggjorde nya
förråders anskaffande."
Öfverste Jägerhorn sökte särskildt framhålla att så länge
isen mellan fastlandet och fästningen var så stark att den bar
kanoner och trupper, fienden hade mycket lätt att medels
ett öfverfall intaga Sveaborg, alldenstund förskansningarna på
den sidan voro antingen illa uppförda eller halffärdiga. Nu
var det icke, sade han, fråga om fästningens uppgifvande, utan
endast om att vinna tid till dess hjälptrupper hunne anlända
och annat som saknades kunde anskaffas.
Af krigskonseljens medlemmar hade Rehbinder hört att
Jägerhorn under rådplägningarna nästan ensam fört ordet och
därvid oupphörligt upprepat nämda synpunkter. Om någon
blott visade böjelse att opponera sig och lust att deltaga i
disskusionen, afbröt honom öfversten genast tvärt och bestämdt.
Cronstedt hade för det mesta varit tyst, och första gången
hade krigskonseljen åtskilts utan att fatta något beslut. Då
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
