Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle räcka till öppet vatten. Men Öfverhufvud öfverensstämma
de af Hauswolff o. a. nämda fakta fullständigt med Rehbinders
framställning. Och äfven i öfrigt förefaller Rehbinders fina
psykologiska analys af den olycklige amiralens karaktär och
sinnesstämning i hvarje drag sannolik. Sålunda uppfattadt blir
Cronstedts beteende förklarligt. Han var icke den stora,
framstående förmåga, hvilken hans samtid trodde honom vara, men
icke häller den eländige, bestuckne fosterlandsförrädare, till
hvilken ryktet efter Sveaborgs kapitulation gjorde honom. Han
var en mycket hvardagligare företeelse. Såsom enskild
person aktningsvärd, såsom krigare tapper, i sitt eget fack skicklig
och förfaren, men fullständigt saknande de kunskaper och den
erfarenhet som erfordras för att försvara en stor fästning, på
samma gång alt för stolt för att erkänna dessa brister, och
därför tvungen att likt en drunknande haka sig fast vid det
bistånd han trodde sig hos Jägerhorn finna — sådan tyckes
Cronstedt i själfva värket hafva varit. Därtill måste väl ännu
en omständighet, som Rehbinder icke observerat, tagas med i
räkningen. I gamle Klerckers anteckningar nämnes, som vi
sett, att amiralen redan före belägringen yttrat hurusom han
ansåg Finlands försvarande mot ryssame omöjligt. Må vara,
att denna uppfattning icke i böljan invärkade på
kommendantens handlingssätt; men ju klarare han insåg hvad som brast
honom för att framgångsrikt leda försvaret, desto större lockelse
kunde för honom den tanken hafva, att han i alla fall fåfängt
spjärnade emot udden. Föreställningen om krutets
otillräcklighet, hvarom han redan kort efter krigets utbrott i ett bref
till Lagerbring nämt, tedde sig säkert ofta för honom. När
sedan Jägerhorn begynte tala i samma riktning, tala om
den onödiga blodsutgjutelsen och om de sorgliga följder ett
envist motstånd kunde hafva för Finlands framtida öde, uttrykte
han samma hemliga, ehuru oklarare tankar, med h vil ka
Cronstedt sökte kväfva den förödmjukande känslan af sin egen
oduglighet. Och då han en gång inbillat sig själf att såväl
Sveaborgs svaghet som äfven omsorgen om Finlands framtid
berättigade konventionen, fasthöll han med sin naturs hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
