- Project Runeberg -  Finska kriget och Finlands krigare 1808-1809 /
467

(1897) [MARC] Author: Johan Richard Danielson-Kalmari Translator: Werner Söderhjelm - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blick slaget tyktes lör lorad t. Midt ibland de flyende hoparna
höjde sig plötsligt en dubbel jägarked af nytt, stridsdugligt folk
mot svenskar och finnar. Tätt som hagel rägnade
gevärskulorna ned öfver den hopträngda människomassan, och
fruktansvärd var förödelsen, som de exploderande granaterna
åstad-kommo. Ett nytt skede af drabbningen böljade, och det blef
hårdt. Förgäfves sökte Adlercreutz rycka framåt. Förgäfves
sökte han återställa ordningen, trupperna voro för mycket
blandade och alt för många officerare hade stupat eller sårats. Och,
hvad som var värst, ammunitionen började tryta soldaterna, och
någon ny kunde i hast icke fås. En bataljon, hvilken stått
som reserv, men på Adlercreutz’ bud skyndat till hjälp,
förmådde icke bringa någon ändring i ställningen. De våra måste
således i sin tur vika. Härvid kom det till mången het dust. De
på högra flygeln marscherande svenskarne och finnarne drefvos till
en i hafvet utskjutande udde, därifrån de dock med ett förtvifladt
bajonettanfall banade sig väg genom den omringande fiendens
led. Bland dem, hvilka på vänstra flygeln längst höllo stånd,
var en skara västmanlänningar och Savolaks jägare, hvilka utan
att förstå hvarandras språk likväl turvis uppmuntrade hvarandra
att sälja lifvet dyrt. Många voro de fiender, som, när de
framträngde alt för dristigt, där fingo bita i gräset Under sålunda
ständigt fortsatt strid nåddes slutligen Oravais.

Här stod reserven redan i slagtlinje på backsluttningarna,
och de återvända skarorna fingo befallning att fatta posto bakom
den för att ordna sig och förse sig med ny ammunition. Då
först kunde man se huru stora luckorna voro. Af
västman-länningarne t. ex. samlades knapt 300 man, och af bataljonens
officerare, hvilka på morgonen, när man skred till anfall, varit
nio, syntes nu blott tre, äfven de hörande till de allra yngsta.
Borta var också västmanlänningarnes regements- och
brigadchef, öfverste Brändström; då han ledde anfallet mot fiendens
center, hade han fått en blessyr, hvilken inom kort förde
honom i grafven.

Den ena skaran efter den andra marscherade hit upp på
höjden. Allvarsamma kommo männen med sina sotiga bajo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:08:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/djfikrigar/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free