Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styrka uppgående till nära 5,000. Icke ens om han segrat,
hade Adlercreutz sålunda kunnat rycka framåt mot söder. Men
man bör dock äfven erinra sig att en eventuel seger öfver
Kamenski så godt som fullständigt hade aflägsnat hvarje fara
från norr. Adlercreutz hade i detta fall sannolikt fått
tillräcklig tid att, då Kamenski blef långt efter, äfven med
hufvud-armén angripa Kosatschkofski och Vlastoff. Beslutet att göra
halt vid Oravais fattades samma dag som slaget vid Jutas
utkämpades, dock innan budet om Döbelns seger anländt.
Men äfven när denna blef bekant, förblef det ovisst huruvida
man skulle lyckas förjaga Vlastoff från trakten af Gamlakarleby,
och häri hade man således någon anledning att uppehålla
Kamenskis skaror. Men å andra sidan måste man frukta att,
om Adlercreutz vid Oravais blefve slagen af öfvermakten och
hans underbefalhafvare icke skulle lyckas med sina afdelningar
rödja väg i norr, att då icke häller den besegrade och af
Kamenski förföljda hufvudarmén skulle vara i stånd härtill,
utan nödgas gifva sig. Adlercreutz valde således det vida
vägnar farligare alternativet, och detta hans handlingssätt kan
knappast förklaras på andra än rent psykologiska grunder.
Klingspors och hans generaladjutants svar, att man var
tvungen att strida för att undvika konungens missnöje, kastar ett
nytt ljus på de bevekelsegrunder, ur hvilka olyckan framgick.
Ovilkorligen drager man sig till minnes konungens nyss aflåtna
skrifvelse till Klingspor, i hvilken han med hotelse af ansvar
befalde honom att fortsätta med Finlands försvar. Konungens
befallning och hotelse afsågo visserligen formelt endast
öfver-befalhafvaren, men voro naturligtvis lika mycket bindande för
den man, som ofta beslöt och vanligen handlade i Klingspors
ställe. Adlercreutz hade ju understödt planen att föra armén
till Sverge. Det är därför lätt att förstå att konungens bref,
hvari ställningens svårigheter icke det ringaste togos i
betraktande, förbittrade hans sinne. Och under sådana förhållanden
bör man icke förvåna sig öfver att generaladjutanten fann en
ytterligare anledning till strid i den omständigheten, att, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
