- Project Runeberg -  Finska kriget och Finlands krigare 1808-1809 /
524

(1897) [MARC] Author: Johan Richard Danielson-Kalmari Translator: Werner Söderhjelm - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från tiderna för stilleståndet i Lohteå har bevarats ett
bref, i hvilket en finsk krigare, som pröfvat krigets besvärlig*
heter men äfven njutit fröjden af dess segrar, yppar sin
själf-känsla gentemot de nyanlända svenskame. Samme löjtnant
Brakel vid Björneborgs regemente, hvilken vi sedan gammalt
känna, skrifver den 30 okt. från Kalajoki till sin broder, med
anledning af att landstigningama i sydvästra Finland
misslyckats, följande: „Jag påminner mig ett yttrande af en Helsinge
soldat under marchen på en vakt med mig. „Jag tror", sade
han, „ olyckan följer oss svenskar hvart vi komma. Finname
segrade förut, sen vi kom har både de och vi fått stryk." En
upländinge, som efter den olyckliga Oravais affairen kom
andtruten och skulle passera oss som stodo vid Jutas, där vi slagit
ryssarna par dar förut, sade: „Jag har slagits med fransoser

och norrbaggar, men sådana djeflar som ryssarne kan endast
fan slåss med.M Men min gosse, sade vi, i förrgår piskade vi
dem duktigt här, ehuru de voro dubbelt starkare. „Ja,“ sade
han, „det är också inga andra än dessa finnarna, som kan för*
stå sig på dem. Vår Herre hjelpe oss härifrån." Du hör
således att svenskarne icke äro mycket nöjda att vara här, eller
att slåss mot våra fiender. Det är också icke underligt, ty hvar
gång de varit framme, hafva de blifvit illa handterade, utom vid
Lappfjerd, där vi hade den hedern att göra det hufvudsakligaste.
Man skulle göra svenskarne mycken orätt, om man nekade
dem bravour, den hafva de. I synnerhet kan jag säga det om
Uplands och Helsinge Regte, som varit med oss. Men finnarna
hafva en sak framför dem: de känna bättre sättet att slåss med
ryssarne. Dessa fruktansvärda fiender (i synnerhet de troupper
som i sommar slagits mot oss) skrämmas aldrig at skott
Ryssen står eller går fram tranquil så länge hans fiende endast
skjuter, han är bättre exercerad än vår soldat. Men då han
med sitt vanliga skri promenerar fram — då vi står springer
han aldrig — rusa vi blindvis uppå honom, detta misslyckas
sällan. För den som icke är van vid denna manoeuver måtte
det säkert förefalla både oförsigtigt och rysamt att springa på
en anrusande fiende, men aldrig hjelper med ryssarna någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:08:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/djfikrigar/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free