Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjälpte fienden framåt bättre än en vunnen seger, ty den
fräl-sade hans armé.- Efter att därpå hafva omnämt grefve
Bux-hövdens afsked tillägger Barclay: „Jag vet icke om general
Knorring borde gratuleras, ty han har öfvertagit kommandot
vid en tidpunkt, då hans föregångare — visserligen utan att
ådagalägga någon större faltherretalang, men dock på sätt
eller annat — slutfört Finlands eröfring, och på en tid, då
anskaffandet af proviant åt krigshären medförde de största
svårigheter. “
Det är »eke alldeles riktigt att med Barclay de Tolly
påstå att Kamenskis marsch från Gamlakarleby till Uleåborg
utmärkte sig för någon synnerlig hurtighet. Men det är dock
ett faktum, att Buxhövden och Kamenski alldeles för litet togo
hänsyn till den plan, Suchtelen och Paulucci i augusti uppgjort
och hvilken Buxhövden då till alla delar godkänt. Enligt
denna plan hade hufvudanfallet, hvilket äfven Barclay ansåg
riktigt, bort ske från Idensalmi mot Uleåborg, innan fiendens
hufvudstyrka ännu hunnit fram till denna stad. Men det är
också klart, hvarför ryssarne på kustvägen anföllo häftigare
än denna plan hade tillåtit. Sandels seger vid Koljonvirta
hade bibragt Buxhövden den uppfattning, att Tutschkoffs
afdel-ning, så manstark den än var, likväl icke var det tillräckligt
för att fylla sin uppgift.
Liksom tidigare den svenske fältmarskalken, så begaf sig
nu ryssarnes öfverbefalhafvare från Finland efter att hafva
åsamkat sig sin herskares missnöje. Några af detta krigs
historieskrifvare hafva trott sig finna en öfverensstämmelse i
karaktären mellan dessa båda män. Och försiktig som Klingspor
var visserligen äfven Buxhövden i allmänhet, ehuru han vid
krigets början begick en stor oförsiktighet, då han lät Tutschkoff
med sin ringa styrka förfölja finname. Likaså voro båda benägna
att i hög grad öfverskatta motståndarens manstyrka och öfriga
hjälpmedel. Och äfven däri röjes en likhet, att den ryske
öfverbefålhafvaren föga mer än den svenske själf ledde sina
trupper i striden. Men Buxhövden var i alla fall en helt
annan man. Han var försiktig därför att han hade blicken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
