Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ibland sitt kön.–––-Huru mångdubbladt skön blir icke den
dag, en rättvis Gud oss säkerligen skänker, då jag för dina
fötter får nedlägga en eftersträfvad frugt af mine bemödanden:
äran att vara värdig fäderneslandet; att vara man till Eva
Brunkrona. — — Jag dignade under bördan, men Gud, som
nyttjar dig till verktyg i dess allsmägtige hand, uppehåller min
själs styrka.–––-— Du och din beskedliga syster gick i
Guds hus för att där emottaga den åminnelse etc. etc.––––––
Aldrig, nej aldrig har en qvinna tolkat ädlare och dygdigare
känslor för sin man och det inför den eviga Gudens thron.
Ja, min ömma vän! vi skola samfalt en dag ännu nedböjde
inför den samma erkänna, ej glömma huru god Gud är.
Badande i tårar anropar jag det högsta väsendet att med dig
få afbörda denna gärd. — Här medföljer en ytterligare afbild
af det du sjelf säger, dig kärast är i lifvet, din mans. Fäst
detta Julafton på vår Sophfies späda bröst.––––––— Dina
uttryck om bjudningar till baler, tillhör endast stora själar som
känner sitt eget värde.––––— Ja min vän, fortfar i en så
stor och ädel föresats och Gud skall dig belöna i dina dygder.
Inskränk dig oatbrutit inom en trång krets af vänner och dina
små barn. Må feg- och lågheten ensamt dansa på ruinerna
af en älskad och begråten fosterbygd. — — — Huru länge
jag blir här dependerar ej af mig, men jag längtar åter till en
armé af hjältar, med hvilken jag vill dela det slutliga ödet".
Denna förhoppning skulle icke svikas. Redan den 5
december fick Aminoff order att begifva sig till Torneå för att
bestrida generaladjutantsbefattningen under Adlercreutz’ vistelse
i Stockholm. Sannolikt hade han kunnat utvärka sig tillstånd
att kvarstanna i hufvudstaden. Att han icke ville det, att han,
ärligt uppfyllande sitt åt kamraterna gifna löfte, återvände till
deras krets, under det att den ena efter den andra af det högre
befälet sträfvade till en angenämare värkningskrets, att han
återvände till en krigshär, hvars lidanden uppe i höga norden
han redan på förhand utmålat såsom förskräckligare än själfva
döden, — se där en handling, som väger tungt i vågskålen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
