Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olycklige son en sammansvärjning höll på att komma till stånd,
hvilken i politiskt hänseende måhända vore oundviklig, men
det oaktadt af Aminoff ansågs såsom ett brott; fruktan och
en altjämt växande öfvertygelse att kvarlefvoma af armén, som
redan stått vid grafvens brädd och som var försvagad af
sjukdom, ej skulle förmå hålla stånd mot fienden; det lockande
minnet af hemmet, längtan efter de egna långt borta i
Finland, en längtan, till hvilken sällade sig än den dystra
föreställningen att alt var förloradt, än åter ett gryende hopp, att ett
stilla, fredligt lif äfven under ryskt välde var möjligt, — alla
dessa känslor och tankar korsade Aminoffs sinne och
uppenbarade sig i hans skrifvelser. Han var — så tyktes det
åtminstone — en bruten man.
Manligare är åter den ton, som ljuder ur Brakels bref.
Brakel, som just vid denna tid befordrades till kapten,
låg sjuk i nio veckor, någon tid däraf synnerligen betänkligt,
men bibehöll det oaktadt sin förra, orubbliga själsspänstighet,
man kan säga glädtighet.
Den 13 januari skrifver han: „Jag tycker, hvad många
påstå att vi vid denna vår döende armé opp i Tomeå äro
lyckligare än många andra, kanske lyckligare än själfva
Stockholmsbon. Vår tjenstgöring är en vana för oss, och nu sen
vi kommit hit, en hvila emot hvad den varit. “ Den 22
februari: „Ännu ligga vi stilla som björn i lyan och afvagta
vårt öde. Jag tror ingen Björneborgare profiterar af den
lem-nade tillåtelsen att taga afsked. Först sedan fäderneslandet ej
mera behöfver oss — återgå vi till Finland om det ock blefve
ryskt, en fred skall först hafva deciderat alt, så framt ej nöden
tvingar oss till saker stridande mot vårt tänkesätt, det vill säga
att vi lika som härtills lemnas utan penningar." Efter att
hafva omnämt Sprengtportens kungörelser och ryssarnes
åtgärder i vårt land, anmärker Brakel: nSåledes tyckes de hafva
beslutit Finlands öde, men Bonaparte torde ej ännu hafva
stad-fastat storskiftet." I Brakels bref af den 7 mars ljuder tonen
mera nedstämd: „Då allt nalkas sitt olyckliga slut kan det
vara lika mycket om min lilla varelse är i Stockholm eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
