Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slå en minnespenning. Den skulle framställa Segern,
bekransad af Välgörenheten. Det begärda tillståndet gafs af kejsaren
den 1 okt. g. st. i följande svarsskrifvelse.
Herr generalen, baron Aminoff. Jag har mottagit det
bref Ni i den finska arméns namn tillskrifvit mig.
Då jag medgifvit officerarne de fördelar, hvilka de med
sitt fosterländska nit förtjänat, har jag velat visa huru
aktningsvärd jag anser denna känsla vara. Att uppehålla och
uppmuntra den skall alltid utgöra min lifligaste önskan.
Alt hvad jag till deras bästa företagit böra de sålunda
anse framkalladt af denna känsla, och detta är äfven orsaken
till att jag med tillfredsställelse mottager deras
tacksamhetsbety-gelse.
Jag hoppas att det nya bevis, hvarmed de äma
ådagalägga sin tacksamhet, skall visa deras landsmän huru mycket
Finlands officerskår förtjänar deras aktning och huru jag velat
göra den rättvisa.
För Eder särskildt, herr baron, är det mig därjämte ett
nöje att tillägga det offfcerskåren icke kunnat välja en bättre
tolk för sina önskningsmål än Eder. Jag ber Gud innesluta
Eder i sitt heliga beskydd. *)
Till regentens nådiga ord fogade sig officerskårens
tacksamhet för hvad Aminoff till dess bästa uträttat. Såsom ett
bevis på denna känsla skänkte Savolaks brigadens officerare
generalen en gulddosa. Och denna sista anledning till
tacksamhet glömdes visst icke, då Björneborgs regementes
officerare vid nyssnämda möte i början af maj 1810 togo afsked
af sin chef. Men äfven Aminoffs föregående värksamhet fick
vid detta tillfälle från hans kamraters sida ett erkännande, som
eftervärlden icke har rätt att lämna ouppmärksammadt.
Officerskåren anfördes af öfverste Enok Furuhjelm, hvilken i sitt tal
berörde den sorg, den tillgifvenhet och erkänsla, som nu
upp-fylde den, då den sannolikt för sista gången stod inför sin chef.
Minnespenningen blef färdig forst 1813.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
