Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kommer engång att blifva en af den fosterländska
historieskrifningens vackraste uppgifter att visa huru Runeberg
med sina Sägner höjt sina landsmäns nationalmedvetande och
stärkt deras sedliga kraft. Huru mäktigt de redan vid sitt
utkommande grepo sinnena, därpå innehålla bref från denna tid
många bevis.
Redan vände sig ock den inhemska häfdaforskningen,
inspirerad af Fänrikens Sägner, i nationell anda till Finlands
sista krig. Fredrik Cygnaeus rentvådde Hans Henrik Gripenbergs
minne från den smuts, hvilken lättsinniga författare i Sverge
med anledning af konventionen i Kalix stänkt öfver detsamma.
Och af Duncker skapade han med stöd af hjältens bref en bild,
som förtjänar att för alltid blifva inristad i hans landsmäns minne.
Slutligen vaknade äfven fosterlandet till full insikt af hvad
det var skyldigt finska arméns ännu kvarlefvande medlemmar.
I detta afseende hade mycket blifvit försummadt. Den lindring
i de ekonomiska bekymren, som soldaterna lika väl som
offi-cerarne genom sin tapperhet och ståndaktighet från samhällets
sida förtjänat, hade de flesta för all sin tid fått umbära. Därför
hade mångas lif äfven under freden blifvit en följd af lidanden
och hård brist. Med tärande bekymmer sågo de mera
varmhjärtade bland officerarne sina gamla vapenbröders öde och
gjorde hvad de kunde för att lindra det. Någon gång erbjöd
sig därtill ett alldeles särskildt tillfälle. Så var fallet då Sesta
generalen i sitt kök anträffade en savolaksare, som engång
burit den sårade major Ehrnrooth bort ur stridshvimlet. Fuktig
skimrade äfven nu den annars så stränge generalens blick, och
hans stämma darrade, när han befalde att en plats skulle
beredas gästen vid familjens middagsbord.1)
Det kom dock en tid, då hela folkets varma hjälpsamma
hand sträcktes äfven till soldaterna. När den femtionde
julkvällen efter den armén firat vid Tomeå, var nära, veknade
sinnena, öfveralt skyndade vänliga människor till ödemarker
och skogsbygder för att med mångfaldiga gåfvor göra julen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
