Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle inhemta invånarnes mening och att dessa rätter
liksom äfven landshöfdingeembetena skulle
skyldigkännas att afgifva utlåtande i ämnet, hvarefter Senaten
skulle till Hans Kejserliga Majestät insända alla
tillkomna handlingar: „för att därefter, såvida frågan
innefattar en slags beskattning, vid någon skeende
Landt-dag till Ständernas åtgärd i Nåder öfverlemnas.u Ett
år senare, den 13 mars 1819, bringar
statssekreteraren till generalguvernörens och Senatens kännedom, att
„Hans Kejserliga Majestät i Nåder låtit detta ärende
sig föredragas samt funnit godt till hvad Senaten
sålunda i underdånighet hemställt och föreslagit i alla
delar Nådigt bifall lemna.“
Genom sitt beslut i dessa båda ärenden erkände
kejsaren, att enligt lag ständernas medvärkan var af
nöden vid afgörandet af frågor, som rörde landets religion
och folkets beskattning. Det gifves äfven andra
frågor, t. ex. från strafflagens område, genom hvilkas
hänskjutande till landtdagen kejsaren på samma sätt i
praktiken erkände, att hans maktbefogenhet icke
ensamt var tillfyllest för upphäfvande af gammal eller
stiftande af ny lag.
Ur det föregående har redan framgått, att om det
också fanns angelägenheter, hvilka kejsaren visade sig
benägen att hänskjuta till landtdagen först efter det
vederbörande i Finland uttryckligen gjort honom
uppmärksam på lagens fordran i detta hänseende, så fanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
