Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÄ SMÅ RÅDJUR.
27
syntes inte till. Så blev det natt, och stjärnorna
började gnistra högt upp på den dunkla himlen,
men alltjämt voro de små råkalvarna ensamma.
— Så lägga vi oss väl och sova, sade den ena
av dem. När vi vakna, är nog mor här.
Tidigt i morgongryningen vaknade de. Allting
omkring dem var så vitt och ljust. Hela ängen
stod full av vita spindelvävar, och långt borta hörde
de göken gala. Men modern var inte där. Hon
kunde inte komma mera till sina små barn. Hon
hade blivit träffad av en kula, då hon drack vid
floden i solnedgången.
Hon hade gått samma väg, som hon alltid gick,
genom ängen, runt om skogen och ned för berget.
Just där floden gjorde en krök och bildade liksom
en liten bukt under några långt nedhängande
bokar, fanns ett ställe, där man kunde stå dold och
skyddad, och där man lätt kunde komma åt vattnet.
Hon följde varje kväll samma väg, och trampade
nästan i sina egna fotspår genom gräset. Men det
fanns en man, som hade lagt märke till dessa
spår, och som flera kvällar i rad hade lurat på
henne.
Det var inte den rätta jakttiden, och mannen var
en krypskytt, som gick på otillåten jaktmark, men
han tänkte, att så långt från mänskliga boningar
skulle han nog kunna skjuta ett rådjur och föra
bort det, utan att någon fick reda därpå. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
