- Project Runeberg -  Djur och Människor /
57

(1914) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVANEN.

57

varit här i hela mitt liv, sade svanungen. Hela
mitt liv.

— Du är ännu inte ett halvt år gammal,
svarade svanmor upprörd. Och så talar du om hela
ditt liv.

— Ja, men det är ju i alla fall hela mitt liv,
svarade svanungen.

— Det är verkligen obehagligt att ha ett sådant
näsvist barn, sade svanmor och sköt som en pil
genom vattnet. De båda andra svanungarna hade
den största möda att följa henne, men den yngsta
låg kvar ensam i den motsatta ändan av dammen.
Den låg och sörjde.

Fadern stod för sig själv och sov med huvudet
under vingen. En husfar kan ju inte fördriva tiden
med onödiga promenader.

Men svanmor sam fram och tillbaka, fram och
tillbaka längs stranden. Mellan kl. 2 och 4 var
det fullt med folk i parken, och det hörde till, att
svanorna också voro med vid allmänna stråkvägen
och hälsade på sina bekanta.

Men den yngsta svanungen vände ryggen till alla
de promenerande.

— Usch, de äro dumma allesammans, och jag
vill inte hälsa på dem, sade hon för sig själv. Skall
jag förnöta hela mitt liv med att böja mig för att
uppsamla brödsmulor ur vattnet och sedan krypa
upp på den eländiga lilla ön och sitta och sova i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:09:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/djurochman/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free