Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 2
DJUR OCH MÄNNISKOR.
Ljunge, som var ingenjör. Han hade kommit ut
till herrgården, där Hans Brask bodde, och de hade
nu i flera dar strövat omkring för att bese
egendomen.
De två unga männen stannade vid vattenfallet.
— Har du råd till det där? frågade ingenjören
och pekade mot de fradgande vågorna.
— Hur menar du? sade Hans Brask.
— Allt detta vatten? All denna oanvända kraft,
som förspilles till ingenting?
— Det har jag verkligen aldrig tänkt på,
svarade Hans Brask. Det är så vackert!
— Det medges, svarade ingenjören. Men det är
ett mycket kostbart nöje. Tänk på allt vad denna
vattenkraft kunde driva!
— Till exempel? frågade Brask.
— Du skulle naturligtvis anlägga ett sågverk här,
och du har vattenfallet till din ödmjuke tjänare.
Det kan driva alla maskinerna, bestå dig med
elektriskt ljus, göra dig all den nytta, du kan
begära. Och så skogen här! Sådana träcl! De äro
inte från i fjol! Det är ju mastträd vart enda ett.
Nu är det tid på att de betala för sin långa
sorgfria tillvaro.
Hans Brask svarade inte. Men han lyssnade och
ingenjören talade länge, medan de fortsatte sin väg
och försvunno på skogsstigen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
