Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 118 DJUR OCH MÄNNISKOR.
huvud. An var det en svala, som kom jagande,
och ibland kunde också någon liten bofink komma
och sätta sig på kanten av vagnen. Den lade
huvudet på sidan och tittade på Anders med sina
små undrande ögon, och Anders tittade tillbaka på
den. Men när han viftade med händerna, blev
bofinken rädd och flög bort. Då försökte gossen att lyfta
huvudet litet från kudden för att kunna se vart den
tog vägen. Flugorna kommo ju också och satte
sig på täcket som var brett över Anders. Modern
hade strött litet socker därpå, för att de inte skulle
sätta sig i ansiktet på gossen, och Anders
betraktade noga deras färd, huru de gnuggade händerna
och smackade, medan de mumsade på sockret. Men
om inga fåglar eller insekter voro att se, då låg
Anders och tittade på sommarmolnen, som flöto över
himlen, och det var som om han undrade över allt
som försiggick omkring honom.
— Han tröttar ut sig med att ligga så där och
titta, sade modern och hängde sitt förkläde över
vagnen, liksom man hänger ett kläde över en
kanariefågelbur, när man vill att fåglarna inte skola skrika
så högt.
Men lilla Anders han började tvärtom skrika
alldeles förskräckligt, då modern gjorde det mörkt för
honom. Och han höll i därmed så länge, att hon
fick lov att taga bort förklädet igen, och strax blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
