- Project Runeberg -  Djur och Människor /
267

(1914) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OSKULDENS VANDRING.

2 77

upp sitt linntyg, som blott nådde henne till knäna,
och så började hon sjunga:

»Inte springa, inte gå,
dansa, dansa, lätt på tå.»

Hennes små runda, bara fötter gjorde de roligaste
språng, och armarna höll hon högt över huvudet,
medan hon skrattade av hjärtans lust. Ormen blev
allt mera hänförd över hennes dans och slingrade
sig i de besynnerligaste vindningar.

Men plötsligt tycktes den bli trött. Den gjorde
helt om, sträckte ut sig i sin fulla längd, rasslade
in bland hallonbuskarna och försvann. »Ja så! Du
har redan tröttnat!» ropade prinsessan efter den.
»Inte jag! Inte jag!» och högre och högre sjöng
hon:

xlnte springa, inte gå,
dansa, dansa, lätt på tås,

medan hon svängde om på mossan. Slutligen
stannade hon och började åter plocka hallon. Då hon
inte kunde äta flera, samlade hon alla hon plockade
i sin vänstra hand.

— De här ska mamma och dadda dela, sade hon,
och så vandrade hon vidare.

Men hon hade inte gått många steg, förrän hon
hörde någon komma traskande inne från
skogssnåren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:09:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/djurochman/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free