Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKULDENS VANDRING.
2 77
prinsessan. Hon lade sig på knä och tog dem båda
två om halsen. Är det dina barn? frågade hon den
stora björnen. Denne log milt, som om den ville
säga: Ja, det kan du väl begripa. Och nu har jag
inte fler bär att ge dem, sade prinsessan sorgset.
Men kom med mig, så skall jag visa er, var de
växa, så kan ni själva plocka så många ni vill. Hon
sprang före, medan björnen och de två
björnungarna lunkade efter.
— Se här! sade hon, då de kommit fram till
hallonsnåret. Här ska ni få riktigt goda och mogna
bär! Hon böjde grenarna åt sidan och vände sedan
undersidan upp, så att alla bären blevo synliga.
— Här ska ni få, små barn! sade hon till
björnungarna. De rusade över benen på henne och
kastade sig med en glupskhet över hallonen, så att
hon knappast kunde stå upprätt. Deras tungor
hängde ut mellan deras vita tänder, och ögonen
nästan vindade av bara iver att få sluka bären.
— Ja, ja! Ja, ja! Inte så vilda, små barnungar,
sade hon förmanande, medan de trängde allt
djupare in bland buskarna.
Den gamla björnen gick bredvid och brummade.
Den tycktes säga:
— Du är en riktigt snäll liten flicka, som hjälper
mina barn att plocka hallon.
Men bäst det var, kommo björnungarna i gräl
om en kvist, som hängde full med bär. De vältrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
