Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLLET BRADALBA OCH PRINSESSAN JAN INA. 281
hår. Men de voro mycket stygga och elaka. De
hatade människorna, och det var farligare för
människor att möta dem pä sin väg än att möta rövare
och stigmän.
Bade trollet och hans hustru voro så ondskefulla
och illmariga, som man på det hela taget kan tänka sig,
men deras son Bradalba övergick dem båda i
elakhet. Från det han var ett litet nyfött troll visade
han ett lynne, som man svårligen kunde tänka sig
maken till. Han skrek så högt, att berg-en darrade
O ’ ö
och hans mor inte vågade gå nära honom. Om
hon tog mod till sig och nalkades det ställe, där
han låg djupt inne i grottan, sparkade han henne i
bröstet, bet henne i händerna och slog knut på sin
svans (alla troll äro födda med svans).
— Trollunge! ropade hans mor och knöt handen.
— Ja, vad skulle han annars vara? sade hans far
och skrattade vilt.
Så snart han kunde gå, började han göra otyg.
Han slog vatten på vägen, som förde till trollens
håla, för att den skulle frysa och bli hal att gä på.
Och när så hans mor, då hon skyndade hemåt med
vattenkrukan, eller hans far, då han kom hem från
fisket, föll omkull på den isbelagda vägen, skrattade
lilla Bradalba, så att han höll på att kikna. Och
ju svårare det var för hans föräldrar att komma
upp, dess roligare tycktes han ha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
