Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 328
DJUR OCH MÄNNISKOR.
red en väldig kämpe, klädd i ett pansar, som
skimrade av guld och ädelstenar. Då han blev förd
fram för fursten, böjde han sig djupt och sade, att
han kom som sändebud från skogarnas furste, som
önskade att få Jolanta till brud. Gåvor hade han
också bragt med, och han räckte fram ett jaktspjut
av elfenben och silver. Men Jolanta skrek högt.
Hon skulle inte vilja döda clen minsta lilla fågel;
vad skulle hon med ett jaktspjut att göra? Den
främmande riddaren öppnade nu ett litet skrin, varur
han framtog en kedja av guld och rubiner. Han
kastade denna kedja kring halsen på Jolanta, så att
den föll ned över hennes vita sidenklänning, men
hon rev clen hastigt bort, så att clen föll till golvet.
— Man skulle tro, att jag vore översprutad med
blod, utbrast hon. Alla dessa röda fläckar på min
vita dräkt! Jag bär aldrig annat än pärlor.
Den främmande riddaren log, men hans ögon
blixtrade.
— Måhända denna lilla bok skall behaga er mera,
sade han, i clet han framräckte en liten bönbok.
Den var inbunden i vitt skinn, översållad mecl ädla
stenar och full med helgonbilder, målade med
mycken omsorg, vilka skeno som blommor på en äng.
— O! sade Jolanta och räckte fram handen,
varefter hon genast började bläddra i boken.
Skogarnas furste måtte vara en mycket from och älskvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
