Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 352
DJUR OCH MÄNNISKOR.
stig, på vilken hon kunde springa bort, men hon
vågade inte försöket. Skogen var så vild och oge-
0 O O
nomtränglig, och om hon mötte jägarskaran därute,
ja, då skulle det vara slut med henne. Sommaren
gick och hösten kom. Inga lövträd vissnade, ty
bela skogen bestod av idel furor och granar, men
O o
Jolanta kände det på luften, som började bli isande
kall, och på stormen, som rasade genom
skogstopparna. En dag satt hon utanför dörren i clet bleka
solskenet. På handen hade hon en falk, som
skogsfursten gett henne. Den hade band om benet och
hck inte flyga högre, än bandet räckte. Dess gula
ögon sågo så ledsna ut, och som en stackars fånge
o o 7 o
satt den på Jolantas hand. Plötsligt höjde hon sig
emot den och viskade:
— Jag ger dig din frihet! Du får flyga bort och
aldrig mera komma åter, om du blott först flyger
till min bror, där ban vistas i kungens läger. Du
skall igenkänna hans tält på fanan, som fladdrar
däröver: en vit fana med tre gyllene stjärnor. Då
skall du säga honom, att ban får skynda till min
hjälp, ty nu kan jag inte uthärda längre. Har du
förstått mig? Falken böjde huvudet och slog med
vingarna, och då lossade Jolanta bandet och lät den
flyga högt mot höstens himmel. Ett ögonblick efter
hade den försvunnit. — —
1 kungens läger stod Astolf i sitt tält och spejade
ut över landet. Han tänkte just pä sin lilla syster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
