Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver det organiserade proletariatet, antingen man nu är anarkist eller
socialdemokrat.
Här göra vi halt för att kasta en blick öfver anarkisternas
frammarsch i de olika länderna.
Vi finna då först grenar af »Alliansen» i Spanien och Ifalien samt
å en mängd andra platser i Europa och Amerika. Italien och Spanien
ha alltid varit anarkismens hufvudfästen. Och »handlingens
propaganda» har funnit marken väl beredd genom »Maffian», »Carbonari»
■och andra hemliga sällskap. Och anarkistisk propaganda bedrefs med
all ifver där af Bakunin, Herzen och Cipriani. Och då Internationalen
sprängdes, gingo en tid de italienska socialisterna — som de kallade
sig — obetingat Bakunins väg. Kesningen i april 1-877 i Italien —
ledd af Malatesta och Cafiero — var just en direkt följd af »ryssarnas»
propaganda. Denna revolt, som ej på minsta sätt förändrade italienska
proletariatets ställning. Samma var förhållandet i Spanien, där
Bakunins läror 1873 lyckats samla omkring 50,000 anhängare, för
anarkismen. Samman med »Federalisterna» företogo de i Spanien en resning
och man lyckades t. o. m. bemäktiga sig, några städer. Men trupperna
förjagade snart anarkisterna därifrån.
I Belgien funnos vid samma tid en mängd af Proudhons anarkister
som, i likhet med hvad som ägt rum i Schveitz, Italien och Spanien,
anslöto sig till Bakunin och efter Haagkongressen bildade opposition
mot Marx och marxisterna. Men socialdemokraternas snabba tillväxt
i Belgien under 1870-talet undanträngde snart anarkisterna.
Under denna tid hade man i Tyskland grundat den starka
socialdemokratiska arbetarrörelsen! Marx insåg tillfullo den fara som hotade
det socialdemokratiska systemet, genom Michael Bakunins intensiva
propaganda för anarkismen, och satte in hela sin jättekraft för att
rädda de socialdemokratiska idéerna. Äfven bland arbetarna själfva
förefunnos skarpa meningsbrytningar »om den rätta vägen».
Det är ett ovederläggligt faktum att anarkismen blott kan blomstra
där socialdemokratin är svag och splittrad, men ej där den är stark,
enig och framför allt målmedveten, där den ledes af män, som äro
kunniga och teoretiskt skolade, som våga stå för sina åsikter.
Se på Italien med sina olika socialistiska skolor som ständigt strida
med hvarandra, där har anarkismen en lång tid varit relativt stark —
-och se på Tyskland med sina eniga socialdemokrater, hvilka likt en
lefvande jättemur slagit vakt om proletariatets intressen, där är
anarkismen svag, ja borta. Visserligen försökte under socialistlagens
skräckdagar Most och Hasselmann att få till stånd en anarkistisk falang i
Tyskland, men resultatet blef att de båda två på ’Vyden-kongressen i Schveitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
