Döda Ord - Några anteckningar och reflexioner / 29 (1893) Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Dictionaries Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prof på döda ord, som kunde få lif igen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sådant i förrådh, ther man aldeles wäl drygar maaten medh”.[1]
Intransitivt (= blifva dryg) förekommer verbet i en annan
hushållsbok af 1756.

För att uttrycka begreppet blifva döf hade man fordom
verbet döfna. I den dystra skildring af ålderdomen, hvarmed
Stjernhjelm slutar sin Hercules, heter det: ”Örone döfna sin
koos”, hvaremot svarar ett ställe hos Paulinus-Liljenstedt
(1694): ”Hans öron döfna bort”. Ordet återfinnes ännu ett
par gånger i Adlerbeths metriska öfversättningar från latinska
skalder, t. ex.

”O med hvad bön skall helga Jungfrurs tropp anropa den re’n för sången Döfnade Vesta?”

Det kan måhända vara mödan värdt att ytterligare
omnämna, det bänka sig (= sälta sig på bänk eller stol)
finnes upptaget i Linds ordbok (1749), och att detta uttryck
ännu mycket väl låter använda sig; så t. ex. heter det i
Aftonbladets första nummer för 1890: ”festklädda sjömän strömma
in i . . sjömanshemmets . . matsal och bänka sig kring de långa,
välförsedda borden."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>