- Project Runeberg -  Ströftåg och irrfärder hos min vän Yankee Doodle (samt annorstädes) /
I:217

(1902) [MARC] Author: Emil A. G. Kleen - Tema: Americana
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reseminnen från olika landsdelar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett sidenskynke. Den ledde till ett rum med några
få stolar, ett bord och en enorm säng. I taket brann
en kinesisk lampa af mörka träramar och sidentaft,
sådan som vi numera ofta finna i europeiska, en smula
artistiskt utstyrda hem. Midt under lampan stod det
vaxfärgade, leende kinesiska vidundret; blotta anblicken
af henne borde lika mycket, som hela den verld af
hemska föreställningar, som omgaf henne, isat det
hetaste blod. Jag vände mig om, sträckte handen mot
den framstigande Mrs A. med ett bönfallande: »please
Mrs A., don’t come here!» »I must see the woman,
Dr. K.», svarades i mycket bestämd ton. Mrs A. trädde
in i rummet, gick rakt på sin gula syster i dödligheten,
sträckte fram sin hand – dock utan att aftaga handsken
– och sade höfligt ett högt: good evening! Der
stodo de båda knappt en fot ifrån hvarandra, i det
stora hela lika skapade, men nästan så långt åtskilda
i öfrigt, som helvetet är skildt från himlen. Leendet
dog på kinesiskans läppar, hennes svarta ögon sågo
in i den amerikanska kvinnans med ett obeskrifligt
uttryck af förvåning, ovilja och tvungen beundran.
»Good evening, white lady», svarade hon afmätt och
långsamt, och mottog halft motvilligt den största
hedersbevisning, som någonsin vederfarits henne. Intrycket
af scenen, som säkerligen håller sig både hos
E. och mig, varade ej länge hos kinesiskan, och E.
och jag ansågo det lämpligast att efter tack och ersättning
för »titten» lemna genus loci, innan hennes
förmåga att hålla sig anständig, som tydligen var på
upphällningen, tagit alldeles slut.

När vi alla åter voro ute på gatan, kommo vi
öfverens om, att vi behöfde ha något drägligt intryck
ofvanpå allt detta, samt begåfvo oss till en kinesisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:14:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/doodle/a0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free