Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄR DOPET EN BEKÄNNELSE ?
23
döpas om igen. Ty först då blir hans bekännelse
sann. Men döpen I honom verkligen då?
Timoteus: Nej, det göra vi icke, då han ju
redan är döpt. Därför säger också Wiberg,* att om
till exempel en jude på sin egen bekännelse av tro
blir döpt, och det sedan visar sig, att han icke hade
tron, så är visserligen dopet »icke rätteligen mottaget
å hans sida men dock rätteligen meddelat å Guds
sida». Alltså måste det anses såsom ett rätt dop.
Men om mannen sedan verkligen kommer till tron,
och då begär att bli döpt, »så bör en sådan begäran
icke beviljas». Ty det vore ett omdop. Och därom,
tillägger Wiberg, »därom tänka vi, att både
barn-döpare och baptister äro ens». Däri följa vi också
apostlarnas exempel. Ty nog fanns det, förmodar
jag, skrymtare bland dem, som de döpte. Men icke
kasserade de deras dop för det.
Natanael: Däri har du fullkomligt rätt. Men
just detta bevisar, att apostlarna i dopet sågo något
annat och mer än en bekännelse. Och att detta
andra i deras ögon var dopets egentliga väsen, det
visade de därmed, att de erkände dopet såsom sant,
även där bekännelsen icke hade varit sann. Men
för resten är det en annan sak, som jag aldrig kunnat
få klar för mig. I sägen, att barndopet icke kan
vara ett sant dop, emedan barnen icke kunnat hava
tro. Men om en uppvuxen man blir döpt på en osann
bekännelse, då sägen I, att hans dop var ett sant
dop, ehuru han icke hade tro. Alltså: att döpa en
liten pilt, på vilken Herren Jesus själv lägger hän-
* Wiberg: Svar på lektor Waldenströms skrift: Barndopets
historia, sid. 109.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
