Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CYPRIANUS. AUGUSTINUS.
181
kyrkomötet hölls endast omkring 30 år efter
Tertullianus’ död. Dess svar till Fidus innehåller
därför på samma gång ett rätt märkvärdigt svar på
Tertullianus’ råd att uppskjuta dopet för barn och
jungfrur och unga änkor. Men låt oss nu gå vidare
till Augustinus.
Timoteus: Ja, att barndopet på hans tid blev
vanligt, och att han själv hyllade det, veta och
erkänna alla. Men hans mening betyder,, intet. Han
levde omkring år 400, alltså vid slutet av fjärde och
början av femte århundradet. Och han är för resten
fader till så många andra katolska villfarelser, att
man gärna kan lämna hans svammel om dopet å sido.
Natanael: Du tyckes hava ringa begrepp om,
vad kristenheten har att tacka denne den gamla
västerländska kyrkans störste kyrkofader för. Men
jag skall icke tala ett ord om hans åsikt om dopets
betydelse utan endast draga fram, vad han vet om
dopets historia. En persons åsikter om en sak kunna
visserligen vara vilsefarande och hans historiska
uppgifter om saken ändå fullkomligt riktiga.
Kyrkohistorien har fått många viktiga historiska
upplysningar av erkekättare.
Timoteus: Nå, vad säger han då?
Natanael: Han säger: »Kyrkans sed att döpa de
små skall icke föraktas, ej heller på något sätt
anses överflödig, ej heller alls tros, om den icke vore
apostolisk överlämning (tradition).»* Men ännu
tydligare uttrycker han sig på ett annat ställe, där
han säger om Pelagianerna, som förnekade
arvsynden, att de ändå medgåvo, att små barn borde döpas,
* Augustini Opp. omn. Paris 1841, tom. Ill, sid. 426.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
