- Project Runeberg -  Dop och barndop /
186

(1923) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

SEXTONDE - SAMTALET.

som tränghjårtenhet och klenmod. Sannolikt leddes
hans egna föräldrar av samma skrupler*.

Timoteus: Men är det ens tänkbart, att Gregorius’
fader, som var biskop, skulle hava uraktlåtit att
döpa sin son, om barndopet hade betraktats såsom
ett rätt kristligt dop?

Natanael: Det är mycket tänkbart, när man
betraktar de falska föreställningar om dopets betydelse,
som jag nyss omnämnt, och till vilka begynnelsen
spåras hos Tertullianus. Ja, det är icke blott
tänkbart, det är mycket mer. Gregorius hade en broder
vid namn Csesarius. Denne var läkare, var kejsarens
livmedikus i många år. Under tiden var han också
en levande, troende man av oskrymtad fromhet,
men han tät dock icke ldöpa sig förr än kort före sin
död. Han hade även en syster, Gorgonia, en levande
troende, from kvinna, maka och moder. Men hon
lät icke heller döpa sig förrän kort före sin död.**
Där ser du, ätt, huru biskopligt deras faders hus
än var, så rådde likväl inom denna familj den då
för tiden ganska allmänna, falska meningen, att det
var bäst att icke låta döpa sig, förrän man var nära

* I Barndopets historia, fortsatt av W. P., sid. 18, säger
författaren, att jag nog känner till Gregorius* ståndpunkt, men
att jag »tiger därmed — kanske för att ej förvirra de enfaldiga,
som tro mer, vad jag säger, än vad Guds ord lärer». Detta heter
att trampa sanningen under sina fötter. Gregorius’ här ovan
anförda ord äro så tydliga och avgörande, som man någonsin
kan önska. När därför W. P. (sid. 19) utbreder sig om, huru

»oerhört» det skulle vara, om en kristen biskop nu lämnade
sina barn odöptä, så bevisar det absolut ingenting för den tid,
som då var.

•** Hagenbachs kyrkohist. 1: 464.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:14:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dopoba/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free