- Project Runeberg -  Frederick Douglass' lif och samtid /
20

(1895) [MARC] Author: Frederick Douglass Translator: Carl Stenholm - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 3. Barndomens sorger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


j 20
hvilket starkt intryck det gjorde. Jag skall aldrig
glömma det obeskrifliga uttrycket i hennes utseende, då
jag berättade henne att tant Katy sagt att hon skulle
svälta lifvet ur mig. Det låg ett djupt och innerligt
medlidande i hennes blick på mig och en förbittrad
harm öfver tant Katy i samma ögonblick, och i det hon
tog majskornen från mig och i deras ställe gaf mig en
stor pepparkaka, höll hon för tant Katy en föreläsning
som aldrig glömdes. Denna afton lärde jag såsom jag
aldrig lärt förut, att jag icke blott var ett barn, utan
någons barn. Jag var stoltare på min moders knä än
en konung på sin tron. Men min triumf var kort. Jag
föll i sömn och vaknade om morgonen för att finna min
moder borta och mig själf i klorna på furien i min hus-
bondes kök, hvars häftiga vrede var min ständiga för-
skräckelse.
Min moder hade gått två mil för att besöka mig
och hade samma afstånd att tillryggalägga igen före
soluppgången nästa morgon. Jag minnes icke att jag
någonsin återsåg henne. Hennes död gjorde snart slut
på den lilla förbindelse, som uppstått mellan oss och
därjämte, tror jag, på ett lif af trötthet och hjärtfrä-
tande sorg. Mig har det alltid smärtat att jag kände
min moder så föga och har så få af hennes ord förva-
rade i minnets skattkammare. Jag har sedan fått veta
att hon var den enda af hela den färgade befolkningen
i Tuckahoe som kunde läsa. Huru hon förvärfvade denna
kunskap vet jag ej, ty Tuckahoe var den sista plats i
världen där man skulle tilltrott henne att finna tillfällen
att läsa. Jag kan därför med öm stolthet tillskrifva
henne en allvarlig kärlek till kunskap. Att någon åker-
träl lärde sig läsa i en slafstat öfverhufvud är anmärk-
ningsvärdt, men hvad min moder uträttade är, i betrak-
tande af plats och omständigheter, alldeles utomordent-
ligt. I afseende pa detta faktum är jag lycklig att kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:15:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/douglass/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free