Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 14. Erfarenheter i St. Michaels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
ningen om verklig omvändelse. Jag hade läst någon-
städes i metodistdisciplinen följande fråga och svar:
Fråga. ”Hvad skall göras för slafveriets utrotande?”
Svar. ”Vi förklara att vi äro så lifligt som någonsin öf-
vertygade om slafveriets stora onda; därför skall ingen
slafägare kunna utväljas att bekläda nagon offentlig
post i vår kyrka.” Dessa ord ljödo långtid i mina öron
och uppmuntrade mig att hoppas. Men som jag förut
sagt. jag var dömd till missräkning. Herr Thomas
tycktes märka mina förhoppningar och förväntningar
om honom. Jag har tänkt förr än nu att han såg på
mig till svar på mina blickar som för att säga: ”Jag
skall lära dig, unge man, att ehuru jag blifvit kvitt
mina synder, har jag icke blifvit kvitt mina tänkesätt.
Jag skall äga kvar mina slafvar och komma till himme-
len också.”
Det fanns alltid knappt med godlynthet hos man-
nen, men nu var hela hans utseende surt af gudaktig-
lietens slien, och han blef hårdare och strängare i sina
fordringar. Om religionen hade någon verkan alls på
honom, gjorde den honom grymmare och förhatligare
på alla sätt. Dömer jag honom hårdt? Gud förbjude
det. Kapten Auld afgaf de största bekännelser om
gudsfruktan. Hans hus var bokstafligen ett bönehus.
Morgon och afton hördes högljudda böner och sånger
där, hvari både han och hans hustru förenade sig; och
dock utdelades hvarken rikligare eller bättre föda bland
slafvarna eller egnades mera uppmärksamhet åt deras
moraliska väl eller gjordes något för att komma oss att
känna att herr Thomas’ hjärta var en vitten bättre än
det var, innan han steg in i den lilla inhägnaden midt
emot predikoställningen på lägerplatsen. Äfven de för-
hoppningar vi grundade på disciplinen skingrades snart,
ty han intogs genast i kyrkan, och innan hans tid på
prof var slut, var han klassledare. Han utmärkte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
