Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 14. Erfarenheter i St. Michaels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
till fem timmar å rad. Han kunde bmcla upp henne ti-
digt om morgonen, piska lrenne med en skinnrem fore
frukosten, lämna henne uppbunden, gå till sm bod och
återkomma till middagen för att upprepa bestraffningen
mot offrets redan såriga kropp. Han tycktes vilja plaga
lifvet ur den stackars flickan eller åtminstone blifva at
med henne. Till bevis härpå gaf han sedermera bort
henne till sin syster Sarah (fru Cline), men liksom förut vid
hennes öfverlämnande till herr Hugh återskickades hon-
snart till honom. Slutligen, under förevändning att han
icke kunde göra någonting för henne (jag använder hans.
egna ord), ”skickade han henne i drift för att taga vara
på sig själf.” Här var en nyomvänd man som höll sä-
kert fast de välskapade och arbetsföra slafvar som läm-
nats honom af gamle herrn - de som i frihet kunde
hafva tagit vård om sig själfva, men skickade bort den
enda krymolingen bland dem för att svälta och dö.
Utan tvifvel skulle herr Thomas, om han tillfrågats
af någon from broder från norden hvarför han höll slaf-
var, hafva svarat alldeles detsamma som mången annan
slafägare sagt vid samma spörsmål: ”Jag behåller mina
slafvar för deras eget bästa.”
De många stridigheter som uppstodo mellan herr
Thomas och mig, tack vare den klara uppfattning jag
hade om hans karakter, och den djärfhet hvarmed jag
försvarade mig mot hans nyckfulla förebraelsei ledde
honom att förklara att jag ej var sådan han önskade,
att mitt stadslif varit fördärfligt för mig samt att det
i själfva verket gjort mig oduglig för hvarje godt syf-
temål och gifvit mig böjelse för allt ondt. Bland mina
största fel eller förnärmelser var att låta hans häst gå
sin väg och gifva sig af till den gård som tillhörde hans
svärfar. Djuret hade ett tycke för denna gård som jag
i fullt mått delade. När helst jag släppte ut hästen,
brukade han rusa nedåt vägen till Hamiltons, som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
