Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 16. En ny klämning i tyrannens skrufstäd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
test mot slafsystemet som gjorde fall sadana som mitt
möjliga’, men såsom jag sagt, mänskligheten fick falla
för slafveriets systematiska tyranni. Han vandrade först
af och an på golfvet, tydligen mycket upprörd af min
berättelse och det skådespel jag framställde; men snart
var det lians tur att tala. Han började hofsamt med att
uppsöka ursäkter för Oovey och slutade med ett full-
ständigt rättfärdigande af honom och ett häftigt fördö-
mande af mig. Han hyste intet tvifvel att jag förtjä-
nade stryk. Han trodde icke att jag var sjuk; jag sökte
blott komma ifrån arbetet. Min va.nmakt var lättja, och
Oovey gjorde rätt i att slå mig som han gjort. Efter
att på detta sätt hafva i grund nedgjort mig och retat
upp sig själf genom sin vältalighet, frågade han mig
häftigt hvad jag ville att han skulle göra åt denna sak.
Sedan alla mina förhoppningar på detta brutala sätt
krossats och i känslan af huru fullständigt jag var i
hans våld, hade jag mycket liten lust att svara. Jag
fick icke försäkra min oskuld till de påståenden han
staplat upp emot mig, ty detta skulle varit oförskämd-
het. Slafvens brottslighet antogs alltid och allestädes
som gifven, och slafägarens såväl som den tillfällige hus-
bondens oskuld stod alltid fast. Slafvens ord mot denna
förutbestämning behandlades vanligen som straffvärd
oförskämdhet. ”Vågar du motsäga mig, din skojare”,
satte punkt för slafvens svaromål. Lugnande sig något
litet vid min tystnad och tvekan samt måhända en smula
rörd af mitt öfvergifna och olyckliga utseende, frågade
han på nytt hvad jag ville han skulle göra. Sålunda
inbjuden för andra gången, sade jag att jag önskade
han ville låta mig få ett nytt hem och en ny herre och
att jag, om jag kom tillbaka till herr Covey, ganska
säkert skulle blifva dödad af honom; han skulle aldrig
förlåta mig att hafva gått hem och klagat; sedan jag
kommit till honom, hade han nästan i grund brutit ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
