- Project Runeberg -  Frederick Douglass' lif och samtid /
187

(1895) [MARC] Author: Frederick Douglass Translator: Carl Stenholm - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 19. Rymningskomplotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187
byta ett ord utan att blifva bemärkta af våra väktare.
”Hvad skall jag göra med mitt pass”, frågade Henry.
”Ät upp det med din skorpa”, sade jag; ”det går icke
för sig att slita sönder det,” Yi voro nu nära St. Miclia-
els. Anvisningen rörande passen gick rundt och utför-
des. ”Bekänn ingenting”, sade jag. ”Bekänn ingen-
ting”, hviskades laget rundt och antogs öfverallt. Yårt
förtroende för hvarandra var orubbadt, och vi voro fullt
beslutna att stå eller falla med hvarandra, och det lika
mycket nu efter den olycka som kommit öfver oss som
förut.
Då vi hunnit till St. Michaels, undergingo vi ett
slags förhör i min herres bod, och det var tydligt för
mig att herr Thomas misstänkte sanningen af de bevis
på grund af hvilka vi arresterats och att han i viss mån
blott låtsade den bestämdhet hvarmed han försäkrade
vår brottslighet. Det yttrades ingenting af någon i vart
sällskap som på något vis kunde skada vår sak, och det
fanns ännu hopp att vi skulle kunna få atervända till
våra hem, om också icke för nagot annat, sa åtminstone
för att leta reda på den brottsliga man eller kvinna som
förrådt oss.
Fördenskull förnekade vi all skuld till den afsedda
flykten. Herr Thomas sade att de bevis han hade på
vår afsikt att rymma voro starka nog för att låta hänga
oss i ett fall af mord. ”Men”, sade jag, ”fallen äro icke
lika; om mord beginges — så är saken skedd, men vi
hafva icke rymt. Hvar äro bevisen emot oss? Vi voio
lugnt vid vårt arbete.” Jag talade på detta sätt med
ovanlig frihet för att locka fram bevisen emot oss, ty
vi ville framför allt veta hvem som förrådt oss, på det
vi måtte få någonting åtkomligt att utösa våra förban-
nelser öfver. Af något som kom fram under talets fort-
gång tycktes det som om det fanns blott ett vittne mot
oss och att detta vittne icke kunde framföras. Herr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:15:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/douglass/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free